Det var kul att komma tillbaka till Berglärkan nu nästan 40 år senare, där husen ramas in av grönska och uppvuxna träd, tyckte Pietro Raffone. Arkitekten som på 1970-talet hade området som ett av sina första projekt som nyutexaminerad arkitekt. I början är huskropparna väldigt framträdande och massiva, nu är det mer av en balans mellan natur och hus.
 
Pietro berättade att planen från början var att ha mer av raka rader med hus i ett slags bruksmiljöinspirerat byggande. Röjeln var arbetsnamnet på området då. Men under tiden som Gnistängstunneln sprängdes fram genom berget skedde ett skifte i såväl det allmänna medvetandet som i lagstiftning. Direktören för Egnahemsbolaget lär ha sagt till Pietro att ”de långa linjalernas natt var förbi” när de satte sig för att ta upp projektet igen år 1977.
 
Berglärkan blev nu det nya namnet och uttrycket i området mer levande och diversifierat. Pietro fick större möjligheter än tidigare att rita olika hustyper som bättre följde bergets form (även om lär ha sprängts en hel del…). Det var den täta stadsmiljön i Dragör snarare än radhusen i Åkered som gav inspiration.
 
Under kvällens lilla föreläsning och frågestund kunde Pietro också punktera en del myter som vuxit fram bland oss boende. Det fanns inte någon inspiration från Pietros italienska uppväxt, trots att många av oss, när vi kisar, tycker oss se italienska bergsbyar. Inte heller har det någonsin funnits en ursprungsplan på platta tak på några hus i området (”jag vet inget hus med platta tak som klarar ett regnigt klimat som i Sverige”). Pietro var också noggrann med att påtala att arkitektens uppdrag är klart när husen väl står där. Det som händer med ett hus därefter är upp till dom boende. Han kan ha uppfattningar om hur det blir men tycker att det är viktigt att låta husen och miljöerna omformas efter dom boendes önskningar och behov.

Om du vill veta mer om Berglärkan och arkitektens arbete finns det mer att läsa under fliken "historia Berglärkan" ovan och intressant läsning.